Den första gården väster om bygatan är Hedvigs (f d Oscar Johanssons, eller Vita Huset). Huset byggdes mot slutet av 1800-talet av Johan Fredrik Olsson och övertogs senare av sonen Oscar Johansson och dennes maka Hedvig. Oscar blev gårdens siste brukare och sedan marken arrenderats ut tog både han och Hedvig aktiv del i museets verksamhet allt ifrån starten 1959, Oscar som trogen vaktmästare fram till sin bortgång. Hedvig sålde senare till museet. Till höger om gårdens manbyggnad ligger undantagsstugan, där Johan Fredrik framlevde sin ålderdom tillsammans med hustrun Christina Charlotta och den äldste sonen John. Denne var ointresserad av att ta över gården och arbetade istället som ambulerande snickare och bokbindare.
Till vänster står idag endast det gamla svinhuset av kalksten och markerar gränsen till granntomten i söder. Vid förra sekelskiftet fanns alldeles väster om detta en numera riven träbyggnad som innehöll brygghus och snickarverkstad och öster därom en hög kalkstensmur som löpte ner mot loglängan utmed bygatan. På så vis erhölls en i det närmaste helt kringbyggd gårdsplan.
Manbyggnaden var från början rödstruken, men då museet övertog gården var huset panelat och målat i ljus plastfärg. Det kallades då Vita Huset. Panelen var länge avlägsnad, men huset är nu åter klätt med panel men rödfärgad sådan – allt för att spegla hur det såg ut på 1920-talet. Namnet ”Vita huset” finns dock kvar i folkmun. En utbyggd vindskupa avlägsnades efter inköp liksom en sekundärt tillkommen köksingång på baksidan av huset och glasverandan är återställd till sitt ursprungliga utseende. Huset användes under de första åren i museets ägo för styrelsens sammanträden, men från och med 1993-2019 anordnas här utställningar varje sommar. Nu är gården en historisk miljö med fokus på tidigt 1900-tal.
Källa: Anders Nilson, Himmelsberga – Kulturhistoriska notiser kring en gammal öländsk radby, Barometerns förlag